De vårdar vårt busskulturarv

Jun 7, 2024 | Reportage

Fd bussföraren och medlem i Svenska Omnibusföreningen Magnus Isaksson ger oss en rundtur i en av föreningens bussar – en Volvo B58 med Häggliund-kaross tillverkad 1970. Foto: Pierre Kjellin

REPORTAGE: Vi tog en tur med en av de aktörer som är med och förvaltar Sveriges historiska bestånd av bussar. Och fick bland annat klart för oss att kompetens utanför Sveriges gränser behövs när våra gamla bussar behöver restaureras.

De syns i princip bara för allmänheten när deras bussar rullar ut på svenska vägar sommartid. Svenska Omnibusföreningens (SvOF) äger och vårdar totalt 14 bussar varav 4 används vid och hyrs ut till olika evenemang sommartid.

Bussarna – mestadels Scania och Volvo – är av varierande åldrar, från 1948 till 1999 och har tidigare rullat i trafik på olika håll i Sverige. Vi fick en åktur med en av bussarna – en Volvo B58 tillverkad 1970 och med kaross från tillverkaren Hägglunds.

Växlingen mellan de 4 olika växlarna och backen på Volvo B58-bussen från 1970 hanteras smidigt med en liten växelspak. Wilson-växellådan är kopplingslös. Foto: Pierre Kjellin

Vi får åka genom Uppsala en av de varmaste dagarna i början på juni då termometern visar 27 grader C sent på eftermiddagen – och vi inser genast betydelsen av öppningsbara fönster vid förarplatsen i en buss som saknar både luftkonditionering och moderna fläktsystem med hög kapacitet.

Bussen vi åker med är en Volvo B58 tillverkad 1970 – en 12,5 meters tvåaxlad buss med en tjänstevikt på 9,5 ton och en vanligt förekommande modell på sin tid. Den som är född på 1970-talet eller tidigare känner kanske igen bussens orangea färgsättning – vilket avslöjar att den en gång gått i linjetrafik hos statliga SJ:s bussbolag SJ Buss.

En med dagens mått mätt måhända ovanlig detalj med denna buss är den fyrväxlade växellådan av fabrikatet Wilson som saknar koppling. Växellådan är uppbyggd med planetväxlar. Man får olika utväxlingar i växellådan genom att bromsa olika hjul i planetväxeln med bromsband. Wilson-växellådan i denna buss har två planetväxlar, vilket således ger fyra växlar.

– Den är smidig att växla med, men man bör skona växellådan genom att släppa på gasen när man ska växla – annars rycker det till när den växlar upp, förklarar SvOF-medlemmen och tidigare bussföraren Magnus Isaksson som kör bussen.

Att få tag i delar och komponenter till denna Volvo B58 är ingalunda omöjligt, intygar Magnus Isaksson:

Sittkomforten är hygglig för passagerarna men halvbra för föraren då förarstolen saknar luftfjädring. Foto: Pierre Kjellin

– Vi brukar handla delar från Busmarket i Stockholm, de har i regel det vi behöver.

Volvo B58:an är trevlig att köra, tycker Magnus Isaksson – utom på en punkt:

– De har ganska dålig svängradie de här Volvo-bussarna. Men det beror på att motorn sitter i mitten och är liggande, så den tar mycket utrymme på bredden och därför har den en bred ram.

På tal om bussens ram så är den tillverkad i trä på Volvo B58:orna, avslöjar Magnus Isaksson:

– Ja, den bärande delen är helt i trä och skodd med plåt.

FAKTA Volvo B58 1970

Kaross: Hägglund, 51 sittplatser.

LxB: 12550mm x 2500 mm

Motor: Rak 6-cylindrig turbomatad diesel, 9,6 liter, 210 hk.

Tankvolym: 180 l

Av Pierre Kjellin
pierre.kjellin@gmail.com
+46 (0)70 3345009

Den 6-cylindriga dieseldrivna och turbomatade radmotorn på denna Volvo B58 från 1970 är placerad i mitten under golvet – liggandes, vilket brukar kallas för “pannkaksmotor”. Foto: Pierre Kjellin